Prolog
– Om du fick möjligheten att återuppleva delar av ditt liv, vilka skulle du välja?
Hon betraktade honom med misstänksam skepsis.
– Delar av mitt liv? Jag förstår nog inte vad du menar.
– Precis det jag säger. Så vilka skulle du välja?
Hon rynkade synbart förargad pannan.
– Driver du med mig?
– Varför skulle jag?
– Jag vet inte. Hon vände blicken ner mot knät och de knäppta, synbart ådriga händerna. För att jag är gammal. Hon mötte hans blick på nytt. För att det roar dig.
Han drog på munnen och leendet var vänligt.
– Jag vill bara veta. Vad du skulle välja.
– Varför i hela friden då?
Hon lutade sig något bakåt där hon satt på den mörkröda rullatorn och betraktade hans grällt färgade uppenbarelse, knallröd jacka, illgröna byxor och violblå skor. Den svarta luggen låg prydligt struken till vänster. I övrigt var håret samlat till en knut i nacken. En kärringknut. Hon hejdade leendet vid tanken ytterst medveten om att det kvinnliga monopolet numer spelat ut sin roll när det gällde den. Hon mötte hans blick. Brunögd konstaterade hon. Och proper. Såg inte ut som en galning. Men vad visste hon. Nu för tiden var det ju inte helt lätt att med enbart okulär besiktning utröna vem man hade framför sig. De dök ju upp i så skiftande skepnader idag, de där tokdårarna. De där farliga, oberäkneliga. Hon drog på munnen. Kanske var det hon som var galen. Hon kände sig nämligen inte alls rädd. Hon skruvade vigselringen några varv och leendet breddades när hon frågade hur många val hon hade.