Prolog
Hon stirrade fascinerat på eldslågorna vilka långtungade gjorde sitt yttersta för att lapa det grå från förmiddagshimlen. Trots att de ordentligt fösts undan och i vad som räknades som säkerhet, kände hon ändå en intensiv hetta slå mot ansiktet gång efter annan och insåg styrkan de där vildsinta lågorna besatt. Att vinden friskade i rätt rejält gav dem också skjuts på traven. Det var en näst intill outhärdlig kakafoni av ljud omkring henne. Brandmän som skrek till varandra, motorer, vattenbrus, ljudet av springande fötter och rullande däck vilka förflyttade sig i gruset, den nyfikna hopens sorl och däremellan plötsliga utrop när en bit av någonting oidentifierbart vildsint spottades ut och upp mot himlen ur den gigantiska brasan. Trots det var det som om det enda som verkligen trängde in till kärnan av hennes medvetande var knastrandet och det närmast smällande sprakandet från elden. Så intensiv hade den dessutom blivit nu att det faktiskt var näst intill omöjligt att se att det fanns en byggnad där inne i djupet av lågornas hemvist. Och förhoppningen var självfallet att den inte skulle ta sig igenom det här. Hon hade ju faktiskt vidtagit alla tänkbara mått och steg för att så inte skulle ske med allt hon ”glömde” den här morgonen.