Det finns definitivt inget rätt eller fel när det gäller hur man går tillväga när det kommer till skrivandets hantverk. Alla har sin väg för att nå målet, den färdiga texten. En del har vägen spikrak så till vida att de redan från start har historien klar för sig med inte bara en början utan även ett slut. Ibland står även en eller flera av berättelsens personer redo att plockas in på sidorna. Så är det inte för mig. Mina historier föds ur en mening eller ett par ord vilka nattetid dyker upp bakom pannbenet. Det kan vara en dialog, någon säger någonting till någon annan eller en enda rad som visar sig bli en inledning. Vilket alternativ som än kommer till mig vet jag aldrig vem som sagt eller gjort det som tas upp och inte heller vet jag vart historien kommer bära av eller hur den kommer att sluta. Det viktiga i det här läget är känslan: hur starkt känner jag för det som kommit till mig? Hur stark är nyfikenheten att finna ut vem och/eller vad det hela handlar om? När jag landat där och kommit igång med skrivandet brukar det vara så att någonstans mitt i detta så greppar jag historien till fullo och förstår vartåt det hela bär. Berättelsens personer, åtminstone de vilka kan ses som huvudrollsinnehavare, kommer självfallet till mig redan i början. Annars vore arbetet en omöjlighet. Efter hand fylls det även på med fler karaktärer. När det sedan kommer till själva hantverket har jag inne i skrivandet mitt eget sätt att arbeta på då jag ofta skriver på flera kapitel samtidigt. Även om det kan tyckas vara ett förvirrande sätt att arbeta utifrån har jag hela tiden klart för mig hur dessa kapitel hänger ihop, vart de bär och hur de så småningom knyts samman. Mitt kreativa flöde trivs bäst när det inte begränsas. För att se hur arbetet framskrider på daglig basis brukar jag inte tänka på eller räkna sidor, jag räknar istället raderna jag åstadkommit. I mitt huvud är det mer peppande att tänka att jag till exempel skrivit 10 rader än ”nästan en halv sida”. När jag började med detta för evigheter sedan var det emellertid ingen medveten handling. Tanken var bara att se hur många rader som åstadkommits vid tillfället men sedan kom det att bli en del av mitt sätt att arbeta och varför ändra på någonting vilket ger en positiv boost? Så glöm inte bort möjligheten liksom gåvan att glädjas rad för rad.