rullar igen. Lite långsammare har den blivit det går inte att förneka. Höjderna och dalarna väcker inte samma starka känsla som förr och suget i magtrakten är inte heller detsamma. Men den rullar. Att gå vidare utan dig har inte varit lätt. För vad som än hände i livet skulle vi ju alltid ha varandra. Det var du och jag lillebror, du och jag. Saknaden kommer aldrig någonsin att lämna. Den har satt sitt avtryck och står som en evig tatuering i hjärtat, precis som ditt namn numer gör på min arm. Men jag gör så som jag lovade dig det sista jag gjorde. Att leva för oss båda. När jag sitter vid min laptop och skriver är du med mig. För jag skriver igen. En ny bok. Och när jag möter din blick från fotografiet jag har framför mig ler du, lillebror. Vi hör ihop och kommer alltid att göra. Life is a rollercoaster. I just gotta ride it.