Det är på nätterna historierna såväl som fortsättningen på dessa föds. Av den anledningen har jag mina kollegieblock. De är viktiga eftersom det är där alla nedklottrade idéer i form av anteckningar bara jag kan tyda till fullo samlas. Och i anslutning till dessa anteckningar är det parenteser, pilar kors och tvärs liksom ”stjärnor” och ibland – för en oinsatt i alla fall – ”kryptiska” hänvisningar till stycken, meningar eller kapitel där jag tänker mig att orden eller korta textbitar ska införlivas. Och ibland står det helt enkelt att någonting ska in i kapitel så långt fram att de ännu inte är skrivna utan endast, som en vag idé, finns på planeringsstadiet i mitt huvud. Med dessa anteckningar i ryggen sätter jag mig sedan vid laptopen. Ibland blir det en rad nedtecknad, ibland mer. Och blir det ingenting skrivet läser jag igenom det jag senast satt på pränt men går stundtals också längre tillbaka än så. Och det upphör aldrig att fascinera, hur fantasin aldrig sinar eller hur någonting jag ägnat i stort sett hela mitt hittillsvarande liv åt fortfarande kan skänka den glädje det gör. Såväl på dagtid som under nätterna. För då världens ljud har stillnat men inte de som enbart är mina då finns de där, fantasin, kulspetspennan och kollegieblocket och i vårt samarbete lämnar vi sedan sömnlösheten därhän.