Som jag berättat i ett tidigare inlägg under Radvis väcktes kärleken, tack vare mina föräldrar, till det skrivna ordet liksom den till böcker tidigt. Och genom den fantastiska källa biblioteken utgjorde var det även lätt att ta del av ett utbud jag annars aldrig skulle kommit i närheten av. När sagoboksåldern lämnats bakom kom spänningen och mysterielösandet in i mitt liv. Ingredienser vilka exempelvis Julian, Dick, Anne och George (Georgina) liksom den senares hund Tim stod för i Fem-böckerna av författarinnan Enid Blyton. Även Kitty Drew i Kitty-böckerna, skrivna av ett flertal olika personer under pseudonymen Carolyn Keene, steg vid ungefär samma tid in på arenan. Jag läste alla böcker jag kom över i dessa båda serier och älskade dem. Märkligt nog är det emellertid två andra böcker från denna ålder vilka jag alltid sett som och så gör än idag, som favoriter. Så pass att jag letat upp och köpt ett par begagnade exemplar till och med. Dessa är Mysteriet vid midnatt av Philippa Pearce samt När Marnie var där av Joan C. Robinson. Även här levererar författaren spänningen jag eftersökte men det är de magiska mysterier de också levererar vilka gör att de når denna högre placering. När jag betat av hyllorna vad gällde spänning på bibliotekens ungdomssida flyttade jag över till vuxenavdelningen. Där bekantade jag mig omgående med nya författare och ny spänning. I form av deckare. Agatha Christie liksom Maria Lang var de absolut första skribenter i denna genre vilka kom i min väg. Också här plöjde jag allt jag kunde hitta. Snart fick de även sällskap. Jag vet inte hur många som minns Ellery Queen-böckerna där detektiven delar namn med, inte upphovsmannen i det här fallet, utan upphovsmännen. Under pseudonymen Ellery Queen hittas nämligen kusinerna Manfred B. Lee och Frederic Dannay. Suveräna böcker. Tillsammans med Agatha Christie och John Dickson anses för övrigt Ellery Queen tillhöra de tre stora klassiska pusseldeckarförfattarna från denna genres storhetstid. Att de alla var skickliga skribenter håller jag definitivt med om. Inte en tråkig stund hade jag i deras sällskap. Vad gäller Dickson har jag bara läst en av dennas böcker och kan bara ge omdömet att den boken var bra. Än idag är det spänning vilken placerar sig högst vid bokval. Jag har inte släppt mina gamla favoriter däremot har de fått sällskap av nya. Jag läser självfallet många olika författare men att vissa hamnar högre än andra är oundvikligt. Utöver historien vilken berättas kan det vara formen vid skrivandet, det kan vara karaktärer men ibland också någonting man inte kan sätta fingret på vilket gör att man fastnar för en bok eller författare. Idag tillhör Björn Hellberg liksom Håkan Nesser mina absoluta favoriter men på senare år har jag även upptäckt exempelvis Åsa Larsson liksom Johan Theorin. Och beger jag mig bortom Sveriges gränser får de sällskap av författare som exempelvis Peter Robinson och Elisabeth George liksom Ruth Rendell. Jag vill även slå ett slag för boken Den osynlige mannen vilken Harry F. Saint är författare till. Ingen deckare men spänning levererar den definitivt. Avslutningsvis ser jag varje bok vilken kommer i min väg som en resa att se fram emot. För oavsett historien serveras jag ett äventyr. Ett äventyr vilket är lika förunderligt och njutbart som den fantasin tar med mig på när fingrarna dansar över laptopens tangentbordet.